Helén Lindqvist: Porträtt Lifen

– När MoLi föddes ändrades mitt livstempo väldigt mycket och jag har under hennes första två år sett och upplevt världen genom MoLis sinnen och intryck. På våra turer i naturen händer det ofta att vi går bara 20 meter på en hel timme eftersom MoLi på denna lilla sträcka finner en världsrymd av saker och händelser, berättar Lifen medan hon häller upp en kopp rykande svart kaffe åt mig.  

Lifen visar mig elva oljemålningar i olika storlekar som står uppradade på golvet i hennes studio.  Mina ögon fastnar först på en ur serien The Little One, med lilla baby-MoLi som tittar uppåt med näsan djupt inne i kronbladen på en blomma och därefter på en där hon med smala barnben provar Lifens alltför stora skor. Huvudena på målningarna är vita, silkes-ulliga och med en liten böjd tofs högst upp. De är överdimensionerade med klotrunda ögon och lite smala öron, men saknar synlig näsa och mun. Det är en ny liten varelse som tar in hela universum nedbrutet i små små bitar. 

Lifen och MoLi flyttade in i den gamla vaktmästarbostaden till den tidigare Betelkyrkan i Mariannelund i september 2020. Flytten gick från Simrishamn där Lifen har bott sedan 2017 och verkat som konstnär och gallerist för de nära vännerna Anna och Pekka på KB ART. När galleriet skulle säljas i somras valde Lifen att flytta till skogarna och stillheten i Mariannelund där även Anna och Pekka bor.  

Lifen är uppvuxen i det dramatiskt vackra Stone Forest cirka en timme från Kunming i provinsen Yunnan, Kina, som gränsar mot Myanmar och Laos. Hennes pappa är arkitekt och mamman var hemma med henne och hennes yngre bror och äldre syster. Mamman odlade en stor del av det familjen åt och har lärt Lifen mycket om natur och växter. Att detta är ett stort intresse hos Lifen är tydligt. En av de första gångerna jag mötte Lifen var vid en skogsglänta vid sjön Skruven. Hennes cykel låg omkullvält på stigen med en halvfull svampkorg intill och likt ett skogsrå kikade Lifen fram mellan två stora stenblock med svamparnas regent – Karljohan- i varje hand. Naturens väsen flyter också ofta in i Lifens målningar och vi pratar vidare om hennes uppväxt och varifrån hennes inspiration kommer. 

– När jag var liten såg jag upp till och följde likt en skugga min äldre syster, som är väldigt vacker och hade många vänner. Jag var introvert och tystlåten och hade svårt att uttrycka mig verbalt som barn. Min pappas optimism och glädje har betytt mycket för mig. Han sjöng och spelade pop med sin Erhu (s.k. kinesisk två-strängad fiol) för oss hemma. Min pappas äldre bror sjunger en variant av klassisk kinesisk opera som heter Dian Opera och skriver oändligt vacker kalligrafi. Båda två var tidiga influenser i mitt skapande och gav mig tillgång till en egen röst även när rösten inte alltid bar. 

Lifen och hennes syster åkte redan som 6-åringar till Stone Forest County Primary school för att studera kalligrafi. Olika former av skapande på duk följde därefter och vid 18 års ålder blev det konststudier på heltid med fyra års förberedande studier inför starten 1998 på Chinese Painting Department vid Yunnan Art Institute. Där studerade Lifen bland annat traditionella kinsesiska målningstekniker på rispapper och silke med fokus på natur med berg, vatten, himlen, växter och fåglar som motiv. Men även om denna klassiska skolning finns i botten har Lifen ett helt eget uttryck som konstnär. Det tvådimemsionella skapandet har varvats med performance. Hon har rört sig i världen som en kontinenternas vandringskvinna – Australien, Sverige, USA, Schweiz, Thailand, Kina, Norge. Listan är lång över alla separatutställningar hon deltagit i, ofta samtidigt som hon har curerat andra konstnärers utställningar. 

Lifens målningar har en yttre lätthet i de tunna tunna penseldragen med tansparanta fält och ett inre djup med känslostämningar som förmedlar det svåra och såriga men också en nyfikenhet och längtan. Att jämföra Lifen med tidigare modernister känns futtigt då figurerna och kompostionerna sträcker sig bortom jämförelser. Men Lifen själv studerade bl.a. Amedeo Modigliani under universitetsåren och gestaltningen av känslor från expressionismen återfinns i hennes målningar. 

Vårt samtal fortsätter och växlar mellan livsallvar och människans lätta krusningar på ytan. Vi tittar tillsammans på penslar som Lifen packar ut ur en sammetsduk och penseln jag tar upp visar sig vara den äldsta Lifen har, som har följt henne i 22 års tid och därmed varit en lojal trotjänare och kompanjon. Vi går tillbaka än en gång till frågan om hur de stora livspåverkande händelserna som att bli mamma och utbrottet av Covid-19 har förändrat Lifens förhållningssätt till sitt liv. 

– När MoLi var sex månander djupnade insikten att mitt eget skapande av konst var det enda jag vill göra. Före henne har jag jobbat med så många ideer i huvudet och projekt på samma gång, men den tiden finns inte nu. MoLi har hjälpt mig att se mer klart och fokuserat på vad jag vill göra. Mitt tempo följer MoLis och det hela handlar om att jag kommit till en acceptans för vad jag kan och vill kräva av mig själv där jag är nu. Detsamma gäller för den situation vi har i världen nu med en pågående pandemi. Jag kan inte göra något mer än att leva försiktigt och acceptera att min värld på vissa sätt har blivit mer begränsad. 

– Och man kan alltid laga dumplings om man har tråkigt, säger Lifen och skrattar stort. Jag och MoLi lagar ofta mat tillsammans och det är så spännande att se hur delikat hon redan kan använda sina små händer och forma degen. Hon vägrar dessutom att äta något annat än sina egna! 

MoLi springer plötsligt förbi oss med de små flätorna flaxande och med ett av sina gosedjur sträckt högt upp i luften. Lifen berättar att det nu är två år sedan hon besökte sin familj i Yunnan. 

– Det är tungt att tänka på att vi inte kan träffa mina föräldrar nu som är i 70-årsåldern, jag vill ju att MoLi ska få minnen med sig från sina morföräldrar men som det är nu är det inte möjligt att resa. Men jag är glad över att min bror och syster finns nära dem. Det känns fint. 

(2021 Kanaljen Konst & Eventmakeri, Mariannelund )